Thailändsk translitterering: varför ”sawasdee”, ”sawatdee” och ”sà-wàt-dii” finns

Thailändska ord dyker upp i många olika latinska stavningar eftersom det inte finns någon romanisering som alla använder. Det officiella systemet, RTGS, är det som står på vägskyltar och kartor, men det visar varken toner eller vokallängd. System för den som lär sig, som det vi använder på den här webbplatsen, lägger till accenter för tonerna och dubblerar de långa vokalerna, och lingvister använder IPA. ”Sawasdee”, ”sawatdee”, ”sawatdi” och sà-wàt-dii är alla försök att skriva samma ord: สวัสดี, ”hej”.

Varför finns det så många sätt att skriva thai med latinska bokstäver?

Thailändskan har drag som det latinska alfabetet aldrig gjordes för: fem toner, korta och långa vokaler som ändrar betydelsen, vokaler som ʉ och ɔ som saknar egen bokstav och tre olika sorters p (บ, ป och พ). Varje romanisering måste bestämma vad den ska visa och vad den ska utelämna, och olika system bestämmer olika.

Det finns också en djupare klyfta mellan två mål:

• Translitterering i strikt mening kopierar bokstäverna. Thailändskan stavar ”hej” med ett ส (s) i slutet av andra stavelsen, så en stavning bokstav för bokstav ger ”sawas-”.
• Transkription skriver ljudet. Det där ส uttalas t i slutet av en stavelse, så en ljudbaserad stavning ger ”sawat-”.

Lägg till engelska stavningsvanor (”ee” för långt i) så har du hela familjen:

RTGS: den officiella romaniseringen

Royal Thai General System of Transcription (RTGS) ges ut av Thailands kungliga institut (Royal Institute); den nuvarande versionen är från 1999. Det används för ortnamn, kartor, myndighetsdokument och de flesta vägskyltar, och det är systemet bakom stavningar som Krung Thep (Bangkok), Thong Lo eller Phrom Phong på BTS-kartan.

RTGS gjordes för att vara lätt att skriva med vanliga latinska bokstäver, så det utelämnar mycket:

• Inga toner. Inget i stavningen säger om en stavelse stiger, faller eller ligger plant.
• Ingen vokallängd. Korta och långa vokaler skrivs likadant, ungefär som om svenskan stavade tak och tack på samma sätt.
• Sammanslagna vokaler. Thailändskans två o-ljud (โ och อ) skrivs båda o; แ blir ”ae”, ʉ-ljudet ”ue” och ə-ljudet ”oe”.
• En stavning för två konsonanter. จ och ช skrivs båda ”ch”, fast จ är oaspirerat och ช aspirerat.

Resultatet är att mycket olika ord kan dela samma RTGS-stavning:

”Nära” och ”långt bort” ser identiska ut i RTGS. Det går bra på en vägskylt, där du bara behöver känna igen ett namn, men det räcker inte för att lära sig tala.

Vägskyltar behåller också en del stavningar som är äldre än systemet. Skylten för Bangkoks stora aveny lyder Sukhumvit, medan strikt RTGS skulle skriva Sukhumwit; flygplatsen heter Suvarnabhumi, en stavning som bygger på namnets sanskritform, medan RTGS ger Suwannaphum och thailändarna säger sù-wan-ná-puum.

Varför ”kh”, ”th” och ”ph” inte är vad de ser ut att vara

I RTGS betyder ett h efter k, t eller p att konsonanten är aspirerad: uttalad med en liten luftpuff. Svenskan gör faktiskt samma skillnad utan att skriva ut den: k, t och p i början av kall, tal och par har en luftpuff, medan de efter s, i ska, stå och spel, saknar den. Det thailändska h:et står aldrig för engelskans th i ”think” eller för f-ljudet i ”ph”.

Th i Thailand är alltså bara ett vanligt t, precis som th i svenska namn som Thomas och Thor. Thong Lo är tɔɔng-lɔ̀ɔ, och Phuket är puu-gèt, utan något f.

Systemet på den här webbplatsen skriver samma kontrast från andra hållet. Det behåller k, t, p för de aspirerade ljuden och använder g, dt, bp för de oaspirerade:

Det oaspirerade ต ligger mellan svenskans d och t, och ป mellan b och p: ”dt” och ”bp” påminner om det mellanliggande ljudet, de är inte två bokstäver att uttala efter varandra. När du väl kan konventionen är ขอบคุณ kɔ̀ɔp-kun här och ”khop khun” i RTGS: samma ord, samma ljud.

System med toner för den som lär sig

Läroböcker och appar behöver det som RTGS utelämnar, så de flesta använder ett eget system. Translitterationen på den här webbplatsen är i Paiboon-stil, den sort som läroböckerna från Paiboon Publishing gjort populär:

• tonerna är accenter på vokalen: mellanton har ingen (maa), låg ton grav accent (jàak), fallande ton cirkumflex (mâi), hög ton akut accent (kráp) och stigande ton hake (pǒm);
• långa vokaler dubbleras (dii, sǔun), korta skrivs enkelt (jèt);
• vokaler som saknar egen latinsk bokstav får egna tecken: ʉ (chʉ̂ʉ), ɔ (kɔ̀ɔp-kun), ɛ (mɛɛo), ə (dəən);
• stavelserna i ett ord binds ihop med bindestreck (sà-wàt-dii).

Andra läroböcker använder andra konventioner, som ”aw” för ɔ eller tonsiffror efter varje stavelse. Inget av dem är fel; det viktiga är att systemet visar toner och längd och att du håller dig till ett. Translitterationsnyckeln i vår alfabetsguide sammanfattar alla tecken.

IPA: lingvisternas standard

Det internationella fonetiska alfabetet är det mest exakta alternativet. Det markerar aspiration med ett upphöjt h (kʰ), längd med ett kolonliknande tecken (aː) och toner med accenter eller tonbokstäver. Ordböcker och lingvistiska böcker använder det, men tecknen (tɕʰ för ช, ŋ för ง) gör det tungt för vardagligt plugg. Det är bra att känna igen, särskilt när du kollar ett uttal på nätet.

Vanliga thailändska ord i RTGS, webbplatsens system och IPA

Två detaljer sticker ut. RTGS ”pla” och webbplatsens bplaa beskriver samma oaspirerade p, skrivet utifrån motsatta konventioner. Och menystavningen ”pad thai” följer inget av systemen: dess d kopierar bokstaven ด, som uttalas t i slutet av en stavelse.

Varför romaniserar thailändare thai på olika sätt?

Besökare blir ofta förvånade över att thailändarna själva stavar sina egna ord på många sätt. Förklaringen är enkel: thailändare lär sig läsa med thailändsk skrift och behöver ingen romanisering för sitt eget språk. Den används mest för utlänningar och för officiella dokument, och utanför ortnamnen är det ingen som upprätthåller en standard.

• Personnamn romaniseras fritt i pass och på visitkort, ofta bokstav för bokstav, även med bokstäver som är stumma i tal. Två personer med samma thailändska namn kan stava det olika på latinska bokstäver.
• Varumärken, menyer och butiksskyltar följer vana och engelsk stavning: ”ee” för ii, ”oo” för uu, ”pad” för ผัด.
• Gamla och nya stavningar lever sida vid sida, som Siam och RTGS-formen Sayam för สยาม (sà-yǎam), namnet på BTS-stationen som Hugo har så svårt att ta sig ut ur i Skytrainen.

Så använder du translitterering utan att köra fast

1. Välj ett system med toner och håll dig till det. Blandar du en parlör, en video och en meny får du tre stavningar för varje ord.
2. Gissa aldrig uttalet utifrån en skylt. Se RTGS-stavningar som namn att känna igen, inte som instruktioner till munnen.
3. Använd translitterationen som en bro, inte som ett mål. Thailändsk skrift är den enda stavning som är densamma i varje bok, på varje skylt och i varje sms, och den kodar tonerna. Vår guide om att läsa thai visar hur du kommer i gång.
4. Lär dig skriften med ord du redan kan. Kru May visar varje ord med thailändsk skrift, translitteration och ljud, så att du kan läsa berättelser från första dagen och luta dig mot romaniseringen allt mindre. Att läsa med ljud är kärnan i vårt sätt att lära sig thai med berättelser.